Av Eli Åhman Owetz
Bokfabriken, 2017
ISBN 9789176295205, inbunden, 237 sidor
Jag har recenserat flera av författarens tidigare feelgoodböcker. Och jag har tyckt mycket om dem. När jag nu till och med är blurpad på framsidan av den sista? delen om Anna-Lisa känner jag det både som en plikt och ett privilegium att få skriva några ord igen.
Eli Åhman Owetz är verkligen skicklig på att skapa god stämning. Som läsare vet man att man blir försatt i ett läge av gott humör. Naturligtvis är allt inte bara rosenrött. Att skriva feelgood kräver också konflikter, annars får man inte de kontraster som skapar den där härliga pirrande känslan av att världen och människorna egentligen är ganska så goda ändå.
De som är bevandrade i Anna-Lisa historia vet att när hon gick på luffen träffade hon den spännande raggaren från Åland, Ralf. De hade en kort fling, eller var det verkligen en sådan? Fanns det inte mer allvar bakom? Alltnog, nu är hon förlovad och ska gifta sig med godsägaren Rutger. Bröllopet nalkas, men Anna-Lisa känner lite tveksamhet inför flytten till 1600-talsslottet Solstaholm.
Hon får erbjudande om att bli auktionsutropare och med hennes retrointresse blir hon en perfekt kvinnlig sådan. Hon får ytterligare erbjudanden, nu att åka till Åland och ropa. Men där finns ju Ralf. Risken är väl ändå minimal att träffa på honom…eller? Anna-Lisa ställs inför känslomässiga dilemman. Tryggheten hos Rutger eller den okända framtiden med en raggare.
Som vanligt får man en god portion av humörhöjning när man läser Eli Åhman Owetz. Samtidigt är det lärorikt…många är de retroprylar som dyker upp på loppis och i Anna-Lisa butik. Om man är lagom till åren kommen så att man minns dessa saker kan det inte bli mer underhållande.
Anna-Lisa har förvisso sökt kärleken i alla böcker om henne, men denna gång har det lite grand tagit överhanden. Historien om henne är kanske avslutad nu, vad vet jag. Men historien om Eli har säkert bara börjat. En så slipad feelgoodförfattare bara måste skriva vidare.
NISSE SCHERMAN