Av Lars Inge Ström
Hoi Förlag, 2017
ISBN 978-91-7697-054-6, 283 sidor
Ström berättar i sin välskrivna debutroman om ett Sverige, erkannerligen Östergötland, som under 50-talets början börjar se framåt efter det förödande världskriget. Framtidstron växer sig stark, det finns försörjning och dessa stämningar ligger i botten av den historia som författaren vill berätta. Men alla moln har inte silverkant.
I byn på gränsen mellan Småland och Östergötland går livet sin stilla lunk fram till dess ett jaktlag hittar kroppen en död ung kvinna i en grusgrop. Den lokala polisen känner sina begränsningar när det gäller så svåra brott och följer kutymen att tillkalla hjälp av statspolisen. Från Norrköping kommer kriminalkommissarie Adalbert Brunner som först kan konstatera att byborna är stillsamma, idoga människor men som efterhand märker att det även på en så lugn plats, där ingen kan minnas att så brutala brott begåtts tidigare, finns plats för starka men dolda drifter.
Det visar sig att den döda kvinnan invandrat från Finland, att hon hade svårt med svenska språket. Men värre ändå: hon hade svårt att inordna sig i traktens traditioner att människan är förutbestämd till sitt öde och att fatta att det är männens vilja som gäller oavsett vilka nya vindar som blåser. Hon bryter mot åtskilliga moralregler genom att visa sin vilja att nå det nya som kallas frigörelse och inte kan tåla den diskriminering som följer av att hon är finska.
Kommissarie Brunners grävande leder honom ända bort till finska inbördeskriget 1918 och tillbaka till Östergötland. Författaren beskriver händelseförloppet på ett stillsamt, smått tungsint sätt som på ett svårbegripligt sätt accentuerar den inre och yttre spänningen. Jag vet inte om Ström är synsk men det finns lite av den nyligen uppkomna #metoo-problematiken inbyggd i storyn om hur världen förändras mer än människorna.
Det finns ett mord och det finns en utredare, alltså är det en deckare. Men Ström tycks vara mer intresserad av att utröna de bakomliggande faktorerna. Det gör inte berättelsen mindre spännande.
Lars Inge Ström föddes i Åtvidaberg 1942 och debuterar alltså i mycket mogen ålder, Han påstår sig aldrig haft författardrömmar. Det han skrivit tidigare har varit vetenskapliga rapporter. Han är docent i statskunskap (doktorerade vid Uppsala universitet) och var under 1990-talet forskningschef och ansvarig för Statens Institut för Regionalforskning (SIR). Ett stort intresse är idrott och är innehavare av Svenska Friidrottsförbundets utmärkelse Stor grabb (nr 261). Sedan 15 år tillbaka är han bosatt vid Attersee i Österrike.
BROR ANDERSSON