Av Oscar Dronjak
Kalla Kulor 2013
ISBN 978-91-87049-33-0, 524 sid
Heavy-power-metalbandet Hammerfall från Göteborg (som skriver namnet sitt HammerFall när de marknadsför sig) bildades 1993 av musiker som har sitt ursprung i Göteborg, Mora och Mölndal. Gruppen grundades av gitarristen Oscar Dronjak som nu skrivit bandets historia. De har under sin 20-åriga existens bytt medlemmar ganska ofta men kvar av originalsättningen är sångare Joacim Cans och Oscar Dronjak.
Bortsett från att författare Dronjak valt att inte skriva om sprit och droger är det en rejält tilltagen berättelse om ett bands första stapplande steg från bildandet, det första amatörmässiga försöket att vinna tävlingen Rockslaget och fortsättningen via turbulens till genombrottet tack vare inspelningen på Teneriffa av deras stora succé Hearts on Fire. Här berättas ärligt, smått ironiskt och utan omsvep om olyckor, personalbyten, inre stridigheter – och det som tydligen de flesta grupper råkat ut för: en turnémanager som tar kassan och sticker.
Boken handlar mycket om musik. Naturligtvis skulle man vilja tro, men på senare år har det kommit många orkester- och artistbiografier där tyngdpunkten legat på mycket annat än det musikaliska. Det är naturligtvis en bok som innehåller många anekdoter, turnerande sällskap har en förmåga att samla på sig sådana. För hårdrocknoviser kan nog en del av dem förefalla obegripliga men en del av dem är faktiskt riktigt roliga.
Karriären har knappast varit spikrak och berömmelsen tycks ha tillkommit genom en slump – vid en rocktävling var det någon som spelade in deras framträdande och VHS-kassetten nådde ett skivbolag i Holland och därmed var den första delen av grusgången krattad. Fast de har inte älskats av alla. Deras melodiösa stil har inte varit allas förtjusning, men de har hållit fast vid sin stil som bottnar i 80-talets hårdrocksestetik.
Dronjak har skrivit bokens 524 sidor alldeles själv, också unikt i ett segment där spöskrivare är vanligt, och han har gjort ett utmärkt jobb. Att han tillhör de närmast sörjande förstår man av detaljrikedomen som för en lagombeundrare känns som tempostörande, men sedan lättar han upp historien igen.
Jag upplevde aldrig Göteborg på 1990-talet (annat än som trägen gäst på Bokmässan) men jag känner igen mycket från mina egna upplevelser på 1960-talet. I likhet med då växte nya band upp som svampar och det fanns en faiblesse för mode (nitar och läder) och en vilja att förändra den ”gamla” musiken. Ur denna mylla föddes Hammerfall. Allt beroende på en ung mans förtjusning i Trazan och Banarne. Häftigt.
KJELL E. GENBERG