Vi har mött dem i deckare för länge sedan, i moderna polisromaner och inte minst i tv-serierna: rättsläkaren som auktoritativt säger att döden inträffade för 15 timmar sedan och förorsakades av…
Och så startar jakten på mördaren. Med alldeles säkra uppgifter från experten.
Det finns ju numera böcker och serier där de får vara huvudpersoner.
Och fiktionen avspeglar verkligheten. Uttalanden från rättsläkare blir sällan ifrågasatta i Sverige utan ligger till grund för polis och åklagares fortsatta utredningsarbete.
I Sverige är Rättsmedicinalverket en statlig myndighet, med legitimerad sjukvårdspersonal, men de arbetar inte inom hälso- och sjukvården utan styrs av andra regelverk. De får bara arbeta på uppdrag av polis och åklagare, även om sjukvården ibland hoppas att de kan ta hand om fler obduktioner.
De lyder under justitiedepartementet, inte socialdepartementet.
De är dock inte ofelbara, vilket visas tydligt i den nyutkomna boken Barnläkarfallet (se också recension) som handlar om den nästan tre år långa rättsprocessen där en narkosläkare på Astrid Lindgrens barnsjukhus anklagades för att medvetet ha förkortat livet på en tremånaders flicka.
Det avgörande var ett utlåtande från en rättskemist och en rättsmedicinare som tolkade utlåtandet utan att fundera över om det kunde stämma. Polis och åklagare hakade på och ett halvår efter flickans död hämtades läkaren på sin arbetsplats av fyra poliser. Trodde de att hon var riktigt farlig?
Fallet och boken ägnades ett seminarium på läkarnas riksstämma 5 december. Författarparet Birgitta von Otter och Kjell-Olof Feldt medverkade tillsammans med läkaren, som ju efter två och ett halvt år blev grundligt frikänd från allt. Men som ändå inte fick vara kvar på arbetsplatsen.
Det är en stridsskrift mot felande myndigheter och okunniga poliser och åklagare. Och hur numera alla, sjukhus, myndigheter, rättsväsende, är rädda för att solka ner ”varumärket”. Därför vill man inte gärna erkänna egna och andras fel om det kan medföra dålig press.
Fast om man inte lyckas så solkas varumärkena ännu mer.
Så nu har rättsmedicinarnas ofelbarhet ifrågasatts och underkänts av domstol. Glorian har hamnat på sned.
Kanske något för deckarförfattare att fundera på.
Som av en händelse såg jag häromdagen en annons där Rättsmedicinalverket söker chef för rättskemiska avdelningen.
LEIF-RUNE STRANDELL