Av Petina Gappah
The book of Memory, 2015
Översatt av Helena Hansson
Albert Bonniers förlag, 2017
ISBN 978-91-0-012309-3, 286 sidor
Romanen kastar läsaren rätt in i berättelsen: ”Historien som du har bett mig berätta börjar inte med Lloyds död i all dess fula ömklighet. Den börjar en dag i augusti, för länge sedan när solen svedde mitt ansikte som var fullt av blåsor och jag var 9 år och min mamma och pappa sålde mig till en främmande man.”
En amerikansk journalist har kommit till Harare i Zimbabwe för att intervjua en dödsdömd ung kvinna i Harares ökända kvinnofängelse. Man kommer överens om att hon ska skriva ner sin historia och skicka till journalisten i Washington. Memory bor med föräldrar och syskon i en fattig del av huvudstaden. Hon är duktig i skolan men plågas av sitt handikapp, albinism.
Den psykiskt instabila modern lider av vanföreställningar och tror blint på uråldrig vidskepelse. När Memory är nio år överlämnas hon plötsligt för gott till en vit man, Mr. Lloyd. Hennes liv förbättras radikalt, men hon längtar hem till sin trygga pappa och syskonen och förstår inte varför föräldrarna ”sålde” henne till den rike och snälle mannen i det stora huset.
I större delen av boken skildras växelvis Memorys barndom i slummen och hennes tid som vuxen i fängelset. Många repliker, förmodligen fräcka och sarkastiska, är på det lokala språket shona. (Där hade man gärna sett en översättning.) Hon har dömts till döden för mord på en vit man och är därmed den enda som har en egen cell.
Boken är spännande, förfärande, humoristisk och satirisk, allt på en gång. Man får mängder av inblickar i människors vardagsliv, grymhet, okunnighet, uråldrig vidskepelse och andetro, men där finns också lojalitet, vänskap och kärlek. Fängelsescenerna är både hemska och dråpliga, den välutbildade Memory har i kraft av sin dödsdom en viss ställning bland interner och fångvaktare.
Memorys bok är en fantastiskt rik roman, en inkännande människoskildring såväl som en realistisk exposé över det nutida Zimbabwe med totalkorrupt styre och skräck och vidskepelse i högsätet.
BERIT ENGDAHL
Petina Gappah. Foto Marina Cavazza