Av Gard Sveen
Den siste pilegrimen, 2013
Översatt av Per Olaisen
Lind & Co, 2016
ISBN 978-91-7461-484-8, 552 sidor
När det norska originalet kom ut 2013 var det en debutroman som slog direkt. Den fick Rivertonpriset (norsk motsvariget till Svenska Deckarakademins pris) samma år och blev därmed den första debut som vunnit sedan Jo Nesbø tog hem priset 1997. Priset är uppkallat efter författaren Sven Elvestad som skrev kriminalromaner under pseudonymen Stein Riverton.
Men det räckte inte med det, han fick också priset Glasnyckeln 2014, utdelat av Skandinaviska Kriminalsällskapet och döpt efter Dashiell Hammets kriminalklassiker med samma namn. Inte heller nu räckte det: samma år fick Gard Sveen (som är senior rådgivare i norska försvarsdepartementet) Maurits Hansenprisen – Nytt Blod för bästa norska debutroman i kriminalgenren, döpt efter den nationalromantiske författaren Maurits Christopher Hansen (1794–1842) som enligt många nationalistiska norrmän skrev världens första kriminalroman 1839. Den heter Mordet på Maskinbygger Rolfsen och utkom två år före Edgar Allan Poes Morden på Rue Morgue, som ofta sägs vara världens första verkliga litterära kriminalgåta.
Förtjänar boken då all denna uppmärksamhet?
Jodå!
Det är en hantverksskickligt skriven roman där ett spekulativt mysterium inte får sin lösning förrän på de absolut sista sidorna och som befolkas av en trovärdig besättning människor där morden inte kommer på var och varannan sida – det kan bli spännande ändå.
Den utspelas på två tidsplan, nutid och under den nazistiska ockupationen av Norge på 40-talet. I ett rätt makligt tempo och med ett stort persongalleri förs läsaren i denna litterära tidsmaskin runt i Norge och ner till Tyskland, vägledda av utredaren kriminalinspektör Tommy Bergmann och av författaren Sveen som genom sitt arbete hos det norska Försvarsdepartementet uppenbart har skaffat sig stor historisk kunskap om andra världskriget.
Agnes Gerner är på ytan extrem nazistsympatisör men i hemlighet en kugge i det maskineri som utgörs av motståndsrörelsen. Hon är förlovad med en nationalsocialist men förälskad i en motståndsman med täcknamnet Pilgrimen. Det gäller att överleva i en hård tid. Alla gör det inte.
Där kliver kriminalinspektör Bergmann in i handlingen. Han engagerar sig i ett tio år gammalt fall där man hittat tre skelett i Nordmarka – en tätt skogbevuxen region i norra Oslo. Kan det vara så att det är liken efter Agnes Gerner, en flicka och en hushållerska som försvann 1942? De vuxna döda har skotthål i pannan. Strax innan har man hittat den gamle motståndsmannen Carl Oscar Krogh mördad i Holmenkollen med ögonen uthackade med en kniv av den sort som Hitlerjugend använde. Bergmann, som själv inte är någon ängel, bestämmer sig för att försöka lösa det gamla fallet trots sin chefs uppmaning att låta bli. Han hittar nämligen kopplingar till det aktuella mordet.
Sveen skriver lugnt och detaljerat vilket gör boken lätt att läsa trots tyngd och omfång. Personerna är tecknade med omsorg – inte bara de som har huvudroller utan också bipersonerna – och Bergmanns privatliv gör att man inte helhjärtat kan gilla honom trots att man hejar fram honom i hans polisiära gärning.
Gard Sveen föddes 1969.
BJÖRN ENMAN
Gard Sveen. Foto Charlotte Hveem