Av Marianne Cedervall
Lind & Co, 2017
ISBN 9789174617849, inbunden, 298 sidor
Denna bok är den tredje i serien om Anki Karlsson och Tryggve Fridman i den fiktiva socknen Mullvads på Gotland.
Det är trivsamma och tillbakalutade böcker som innehåller en måttlig mängd våld, men desto mer av den gotländska naturen. Visby förekommer, men författaren använder hellre landsbygden som skådeplats.
Anki Karlsson påminner i sin nyfikenhet om Agatha Christies Miss Marple, men än mer om Jan Mårtensons antikhandlare Johan Kristian Homan. Hon lägger näsan i blöt och utsätter sig själv för fara. Men till skillnad från den lite näbbige Homan är Anki lätt att ta till sitt hjärta.
Cedervall jämförs ofta med Maria Lang, och varför inte? Det är liknande ganska oblodiga mord och där finns en genuin trevlighet som gör böckerna mycket angenäma att läsa.
När Tryggve är på utlandssemester (kors i taket) begås ett mord i Visby. Anki är snabb att börja en egen liten utredning, vilket upprör Tryggve när han kommer hem – som den pensionerade polis han är.
Det osannolika deckarparet fortsätter ändå tillsammans arbetet med att spåra mördaren. Brottet verkar kretsa kring Fruntimmershuset, ett hem för kvinnor på sjuttiotalet. Hemmet har en svart historia som många inte vill ska skåda dagens ljus.
Det finns verkligen utrymme för denna typ av deckare, där det också finns ett stort fokus på vardag och gemyt. Det blir en bra kontrast till det våld och elände som vi drabbas av både i verklighet och fiktion.
NISSE SCHERMAN
Dit solen aldrig når är Cedervalls tredje roman om den pensionerade läraren Anki Karlsson (de tidigare heter Av skuggor märkt, 2015, och Låt det som varit vila, 2016) är likt de tidigare en sympatisk blandning av feel good-roman och deckare där vardagsliv plötsligt tumlas om för huvudpersonen. Hennes pensionärsvän och medhjälpare från de tidigare böckerna, förre kommissarien i Visby Tryggve Fridman ämnar semestra utomlands och i sökande efter lämplig resväska hittar han gamla anteckningar om sitt första fall, det som han aldrig lyckades lösa. Det ska han titta närmare på under resan och ber Anki ta hand om hunden Putte medan han är borta. Det gör hon gärna men hon ska också resa – på ridtur, hon är ju hästägare. Saken problematiseras av att sonen och journalisten Jocke tvingar på henne 14-åriga dottern Maria eftersom han fått ett stort jobb på halsen. Det kommer olägligt, men … vad göra?
Under ridturen träffar hon reportern Ninni som gräver i ett fall om ett vilohem för utarbetade kvinnor som drevs av kyrkan på 70-talet. Hon hittar hemmets 21 loggböcker, begriper att allt inte gick rätt till där, något som inte minst folk inom kyrkan vill hålla hemligt. Sedan försvinner både Ninni och de arkiverade dokumenten och Ankis detektiva instinkter väcks.
Cedervalls beskrivning av de otäcka händelser som följer på försvinnandet och Tryggve Fridmans hemkomst är läcker och fallets fortsättning en intrikat historia om sanningssökande, sexuella övergrepp och ensamhet där författaren håller läsaren på halster innan säcken till sist knyts ihop.
Marianne Cedervall kan sitt Gotland där hon föddes 1949. Numera bor hon halvårsvis i Västerås och i sitt alldeles egna upprustade kapell i gotländska Ala. Hon debuterade 2009 med romanen Svinhugg om väninnorna Mirjam och Hervor som följdes upp med Svartvintern, 2010, Spinnsidan, 2011, Stormsvala, 2013 och Solsvärta, 2014. Förlaget uppger att dessa böcker totalt sålt i 190 000 exemplar. Cedervall blev författare på heltid i samband med sin pensionering 2012.
ROSA MATTSSON
Marianne Cedervall. Foto Mia Carlsson