Av Cecilie Östby
Artton Förlag, 2017
ISBN 9789187813306, kartonnage, 164 sidor
Även om författaren romandebuterar med denna bok är hon inte helt orutinerad. Hon har givit ut en novellsamling och har deltagit i många novellantologier. Hon är journalist och bosatt i Stockholm.
Mistelbarn handlar mycket om sökande. Sökande efter sina rötter, efter sin släkt och barndom, men framförallt om att söka sitt eget inre.
Erike har ett ganska trassligt och oroligt liv. Den relation hon är inne i verkar minst sagt vila på ett gungfly. Hon drabbas ofta av panikångest. Molly, hennes mamma, bor på ett demensboende och är ibland klar och ibland inte.
Molly börjar plötsligt minnas saker från sin barndom i Nordnorge. Hon har vid unga år blivit separerad från sin familj när nazisterna härjade i deras trakter. Erike bestämmer sig för att resa till mammans födelsetrakter och försöka hitta hennes släktingar.
Det blir ett sökande efter släkten för att på något sätt hitta sitt eget inre och för att kunna förklara både sitt eget och sin mors arv och beteende.
Det är en intressant resa att läsa om. Erike träffar flera släktingar som engagerar läsaren. De är väl gestaltade och skapar ett stort läsvärde. Jag är förtjust i upplägget med en resa runt de karga trakterna där Erike konfronteras med historien med också med verklighetens vanliga människor. De har sina problem men är ändå öppna och vänliga mot den släkting de aldrig träffat tidigare.
Att boken inte ens når 200 sidor ser jag som ett trivsamt avbrott mot de tegelstenar jag ofta konsumerar. Den här berättelsen behöver inte mer. Författaren har lyckats få in det nödvändiga för att det ska bli en intressant historia med mycket allvar, och en aldrig så liten gnutta humor.
NISSE SCHERMAN