Av Mick Wall
Last of the Giants: The True Story of Guns N’ Roses, 2016
Översatt av Anders Tengner
Bokfabriken, 2017
ISBN 978-91-76294-90-1, 348 sidor
Den välbekante rockjournalisten Mick Wall är troligen den mest lämpade att skiva historien om det långlivade amerikanska hårdrockbandet Guns n’ Roses. Han har varit kompis med bandet ända sedan deras tid som skummisar i Hollywood, följt dem på deras turnéer världen runt i vänskap och ovänskap. Boken skulle ha kunnat bli en hämnd för begångna oförrätter (han blev rejält häcklad i låten Get in the Ring), men Wall har hållit sig för god för detta och berättar i stället en livlig historia om den framgångssaga som började när sångaren Axl Rose (som vid födseln döptes till William Bruce Rose, Jr.), gitarristerna Slash (egentligt namn Saul Hudson) och Izzy Stradlin (Jeffrey Dean Isbell), basisten Duff McKagan (som egentligen heter Michael Andrew i förnamn) och trumslagaren Steven Adler (född som Michael Coletti) bidade bandet i Los Angeles 1985. Detta är den andra längre text han skrivit om gruppen och innehåller en mängd nytt material.
En gång blev Guns n’ Roses kallat för världens farligaste rockband och en del av berättelserna om medlemmarnas bravader – åtminstone i yngre år – visar att beteckningen inte är helt oförtjänt. Men troligen viktigast ändå är deras popularitet och starka fanbas, vilket bevisas av att de under sin karriär sålt massor av miljoner skivor i uppsättningar där bara kärntruppen från bildandet finns kvar.
Axl Rose har beskyllts för både rasism (efter att ha blivit rånad av svarta använde han ordet ”nigger” i en låttext) och homofobi eftersom han kallat sig “pro-heterosexuell” och påstod sig ha haft dåliga erfarenheter av homosexuella män.
I likhet med många andra band har de haft sin beskärda del av drogbekymmer. Wall tar, vad jag förstår, inte moralisk ställning när han skriver om detta, han berättar det som kända fakta.
Det är en oerhört underhållande bok, inte minst om man är det minsta intresserad av hårdrock men även fans av andra delar av rockmusiken kan ha glädje av engelsmannen Mick Walls välskrivna (och av Anders Tengner välöversatta) bok. Han har skrivit biografier även över andra band (Black Sabbath, AC/DC och enskilda artister som Lou Reed) men hans familjära umgänge med Guns n’ Roses ger denna bok ett visst försprång. Beskrivningen av bandet och dess olika medlemmar skyler inte deras tillkortakommanden men i botten finns ändå ett slags kompisskap som kanske kan stavas k-ä-r-l-e-k.
LEIF PETER JONSSON