Av Elisabet Larsson
Framställd av Vulkan, 2016
ISBN 9789163920219, häftad, 368 sidor
I bästa Midsomer Murdersmanér har författaren placerat största delen av handlingen till lilla Ektunas konstförening. Där frodas småstadens skvaller, avund och småaktighet. När den årliga vårsalongen skall arrangeras är diskussionerna livliga om vad som ska hänga på väggarna. Föreningens medlemmar har olika makt och fallenhet för att få sin vilja igenom.
När sedan dessa medlemmar börjar mördas blir det ännu mer infekterat i samvaron. Vem kan man lita på? Vad ligger bakom? Är det någon som är ute efter själva konstföreningen? Ava Mollgren är en av ledamöterna i styrelsen och hon är lite av en Miss Marple. Hon får så småningom en självpåtagen roll som detektiv och hjälper polisen med olika tips.
När en ung utländsk man med oklart syfte dyker upp i bygden blir han givetvis misstänkt. Det är ju bekvämast så. Annars är det vanliga medborgare som är huvudpersoner, även om de flesta har något att dölja.
Grundintrigen är inte så tokig, men jag saknar en del ingredienser för att vara helt nöjd. Karaktärerna är inte så noggrant gestaltade, vilket gör att mitt intresse för dem inte är så högt. Det blir tyvärr lite tråkigt emellanåt. Därför saknar jag lite mer av den humor som just en sådan här historia hade mått bra av. En berättelse med lite distans till handlingen och fler intrikata detaljer från småstadslivet.
Jag är mycket obekant med författaren. Vad hon har för bakgrund är mig obekant. Den här boken visar ändå på att hon har potential att skriva en riktigt bra bok, bara hon vågar släppa loss och gå utanför ramarna lite mer.
NISSE SCHERMAN