Av Lena Ebervall och Per E Samuelsson
Piratförlaget, 2016
ISBN 978-91-642-0493-6, 341 sidor
Florence Stephens ägde Huseby bruk i Småland, det bruk som kom att namnge den svindlerihistoria som kom att bli bekant som Husebyaffären och skapade stora rubriker i svenska tidningar under sent 50-tal och tidigt 60-tal. Hon hade ärvt Huseby 1934, hamnade i händerna på ”smarta” rådgivare. Florence förmåddes att begära sig omyndigförklarad, något som upphävdes 1976.
Inblandade i affären var godsets förvaltare och ytterligare en person som i rättegångarna om ekonomiska brott fälldes. Kungahuset var inblandat på mer än ett sätt – en som erkände medverkan men trots det frikändes var prins Carl Bernadotte. I hela sitt liv var Florence Stephens övertygad om att hon var dotter till kung Oscar II (hennes mor Elisabeth påstods ha haft en mycket vänskaplig relation med kungen), något som författarna Per E Samuelsson och Lena Ebervall ideligen antyder i Florence Stephens förlorade värld. Så vitt jag vet har detta aldrig bevisats och det finns många som tvivlar på den historien.
Författarparets tidigare böcker om Kurt Haijby, Olle Möller och bombmannen Lars Tingström har med rätta berömts i dessa spalter. Detta är också en utmärkt bok som förutom affären Husby ger en skildring av spänningarna mellan den uppåtstigande arbetarrörelsen och den nedåtgående adeln i Sverige. Men det är också en smått patetisk berättelse om en kvinna som var omåttligt förtjust i och imponerad av allt som rörde kungahuset. Det var också denna idoldyrkan som ledde till att hon blev bedragen på i det närmaste allt hon ägde.
Affärsmannen Berl Gutenberg nästlade sig tillsammans med prins Carl in i godsets affärer. Där fanns mycket att hämta om man var skrupelfri: järnbruk, skogar och jordbruk som, åtminstone i tidigare skeden, sköttes av statare. När detta svindlades bort och man kunde konstatera att Huseby var illa skött och hade oerhörda skulder blev Florence förklarad omyndig.
Samuelsson och Ebervall berättar lekande och lätt om hur den nya tiden gled förbi ett Huseby där man gärna höll sig till det gamla och inte ville förstå arbetarnas krav eller behovet av modernisering. Samtidigt berättas om tidsandan som fick den mer blåblodiga delen av svenska folket att snegla mot det bruna som kom söderifrån. Trots den flyhänta stilen glömmer inte författarna detaljerna utan läsaren får veta allt in i minsta lilla snaskighet.
Hur var det nu med Florence Stephens stamtavla? Om man ska tro på ordspråket ”ingen rök utan eld” går det att luta sig emot det faktum att Carl XIV Gustav så sent som 2009 hemligstämplade de kärleksbrev som utväxlades mellan Elisabeth Stephens och Oscar II. Om inte breven hemligstämplas igen kan vi år 2035 få reda på vad de innehåller. Numera ägs Huseby bruk av svenska staten och har blivit något av en småländsk turistattraktion.
BJÖRN ENMAN