Sture Bergwall var på Bokmässan eftersom hans självbiografi nyligen kom ut. I ett samtal med Dan Josefsson (som skrivit om Bergwall/Quick) avslutade de med frågan vad Sture ska göra nu.
— Nu vill jag skriva något helt annat, svarade han. Men än är det hemligt, samtal förs med förläggaren. Redan i högstadiet sade en lärare att jag borde bli författare.
Självbiografin, Bara jag vet vem jag är, bildar hans slutpunkt på fallet Thomas Quick, bortsett från en kvarvarande rättsprocess i december. Den 2 juli, när boken var klar, slängde och brände han allt material han fått från Säter, och hissade flaggan.
Boken skrev han för att han vill att syskonens barn, barnbarn i framtiden ska få hans del av historien. Han säger själv att han fortfarande har svårt att ta till sig att han var galen, att han inte var nykter en sekund under åtta år. Inte förrän han såg tv-dokumentären läste han sina egna journaler.
Dan Josefsson sade att han blivit mycket berörd av beskrivningen av uppväxten, den starkaste delen i boken. Men han hade ett viktigt påpekande om Quick-tiden: där finns dialoger mellan Quick och hans terapeuter, långa partier som verkar helt absurda. Men, sade Dan Josefsson, eftersom jag faktiskt läst dina journaler och andra dokument ser jag att det är ordagrant citerat. Varför framkommer inte det i boken, folk kommer ju att tro att det är påhittat?
— Men nu kommer det fram, sade Sture Bergwall. I dialogerna försöker jag beskriva mig själv.
LEIF-RUNE STRANDELL