Av Anna Lihammer
Historiska Media, 2016
ISBN 9789175453583, inbunden, 316 sidor
Anna Lihammer fick 2014 Svenska Deckarakademins debutantpris för Medan mörkret faller. Den följde hon upp förra året med Än skyddar natten. Den uppmärksamma läsaren upptäcker snart att de tre titlarna har ett mörkt tema. Dagen har ännu inte infunnit sig.
Eftersom böckerna utspelar sig i trettiotalets mitt kan man se en symbolik i det. Tiderna var mörka, andra världskriget stod för dörren. Det präglar också handlingen i författarens historiska romaner. Nazismens skugga faller över tidsepoken, kanske främst för att det fanns många anhängare även i vårt land.
Det är något som Anna Lihammer utmärkt gestaltar på sitt nästan melankoliska sätt att skriva. Många av karaktärernas tankar bildar ryggraden i intrigen som aldrig skyndar på. Här behövs inga actionscener för att det ska bli spännande.
Huvudpersoner är som tidigare den rakryggade polisen Carl Hell och polissystern Maria Gustavsson. Carl brottas med sina mörka tankar, sitt förflutna och inte minst med sin kärlek till den gifta Else. En Else vars man Carl beundrar. Maria försöker hävda sin rätt i en poliskår där männen dominerar. Att hon sedan får smyga med sin homosexualitet gör inte hennes situation enklare.
Boken tar avstamp år 1913 när en grupp vetenskapsmän åker till Arktis för att hitta spår efter Andrée-expeditionen. De lyckas inte i sitt syfte och hamnar istället i svårigheter. Endast några få återvänder hem. Tjugo år senare blir flera personer brutalt mördade i Stockholm. Carl och Maria får ta hand om fallet som visar sig ha förgreningar bakåt till polarexpeditionen.
Romanens styrka är beskrivningarna av det historiska skeendet, även om det är lite mindre accentuerat i denna bok än i de tidigare. Samspelet mellan de två poliserna är infernaliskt skickligt berättat. Den komplexe Carl som har ett starkt rättvisepatos och skiftar mellan blyghet, uppstudsighet och hårdhet. Hans sidekick Maria som blir illa behandlad, främst av sina kollegor inom polisen. Även om det inte slår blixtar mellan dem kan man dra paralleller till Thomas Lynley och Barbara Havers.
Många historiska kriminalromaner tar avstamp i andra världskriget. Att då som Anna Lihammer välja tiden innan, den man inte vet lika mycket om, är smart. Det gör att man också får en rejäl historielektion. Det finns inte något bättre sätt att få lära sig än att få tillgodogöra sig den lärdomen i romanens form.
NISSE SCHERMAN
Anna Lihammer. Foto Jeanna Jeansson