Av Ian Edginton, I N J Culbard, Arthur Conan Doyle och Mattias Boström
Apart Förlag AB, 2014
ISBN 9789187877018, 128 sidor
Även den mest ointresserade kan åtminstone nämna en fiktiv detektiv: Sherlock Holmes. Han är sinnebilden för den analytiske och begrundande detektiven som förlitar sig på ett hav av små detaljer för att lägga ett stort pussel. När Conan Doyle (bilden tv) 
skrev om Sherlock Holmes var detta något helt nytt. Domstolarna krävde oftast vittnesmål eller att brottslingen greps på bar gärning för att kunna döma. Därför blev Sherlock Holmes tankekedja något väldigt lockande för 1800-talsmänniskan, till Conans förtret. Han ville egentligen inte skriva om sin detektiv utan om annat men hans läsare lät honom inte låta bli. Men Conan skapade en odödlig person som lever i våra medvetande än idag. Detta är serieversionen av den första boken, En studie i rött. Den berättar hur John Watson, läkarveteran i Afghanistan, genom slumpen blir Sherlock Holmes inneboende.
I början har han inga höga tankar om Sherlocks arbetsmetoder eller intellektuella förmåga i övrigt. Watsons åsikter ändras snabbt när Sherlock visar prov på sin exceptionella slutledningsförmåga, och får fler sätt att demonstrera dem när han blir kallad till en brottsplats av polisen för att hjälpa dem med ett märkligt mord.
Detta är ett behagligt och lättläst sätt att bekanta sig med den berömde detektiven. Mitt största klagomål är att läsaren får så lite att gå på att det är helt omöjligt att själv lista ut vem som är mördaren. Det finns ingen ahaupplevelse där man känner sig lite dum för att man själv inte lade ihop två och två. Istället får man följa Sherlock när han rynkar pannan, mumlar för sig själv och löser gåtan utanför vad som står i boken. Hans slutledningar ger oss insikt men inga svar. Det är i stil med “det var den bortadopterade enäggstvillingen som vi introducerade i sista kapitlet som gjorde det”.
Läser man En studie i rött i hopp om att själv få leka detektiv blir man grymt besviken. Men är man däremot intresserad av persongalleriet så tror jag absolut man kan uppskatta denna version. Ian Edginton (bilden t h) har gjort ett bra jobb här och denna seriebok kommer säkert göra Sherlock Holmes relevant några årtionden till.
JOHANNES GENBERG