Av Mons Kallentoft & Markus Lutteman
Bookmark, 2016
ISBN 978-91-88171-52-8, 389 sidor
Författarparets tredje bok i Herkulesserien – de tidigare hette Zack [http://www.dast.nu/recension/zack] och Leon [http://www.dast.nu/recension/leon] – ligger nu på bokhandelsdiskarna. I vanlig ordning får läsaren en närmast osannolik våldshistoria att ta del av och den ska lösas av unge kriminalinspektören Zack Herry som gjort snabbkarriär inom myndigheten trots att han missbrukar narkotika och umgås med kriminella. Dock har han i denna roman fått lite bukt med sitt oroliga liv.
De olika delarna i Herkulesseien bygger på myterna om Herkules (Herakles) tolv stordåd. I denna är det den kerynitiska hinden som tillhörde jaktgudinnan Artemis, hade gyllene horn och kunde springa snabbare än en skjuten pil. När Herkules lyckades fånga den blev detta det tredje av de tolv stordåden. Fast den associationen ligger långt, långt i bakhuvudet när författarparets superhjälte tar sig an bovarna i Stockholms undre värld.
Det börjar med att polisen kallas till en ö där det verkar som om ett gäng överklassungdomar i njutningssyfte har utfört hedonistiska riter innan de begått kollektivt självmord på det mest brutala vis. Zack och hans kolleger kopplas in på fallet. När ytterligare ett liknande självmord inträffar och båda tycks ha med en ny designerdrog – rosa piller märkta med Disneyfiguren Bambi – att göra inser de att tillverkaren måste stoppas innan de tvingas utreda nya fall där ungdomar sökt ett rus och i stället hamnat i en mardröm.
Korta, effektiva meningar driver läsningen framåt i alla Kallentoft och Luttemans böcker. Allt startar med världens undergång och arbetar sig upp mot ett klimax. Det är knappt läsaren hinner med att vända blad för att få reda på vad som ska hända på nästa sida. Författarna späckar berättelsen med brutalt våld som ger rysningar längs ryggraden trots att man fattar att de har sitt berättigande i sammanhanget.
Berättarperspektivet byts och författarna är skickliga när det gäller att skildra hur Zack ser saker och till skillnad mot den blinde utredaren Rudolfs uppfattning av verkligheten.
Hot mot huvudperson är en stående ingrediens i spänningsromaner. Så även här. Zacks narkotikaproblem har dämpats och hans privatliv ser ut att gå mot ljusare tider, men så får det inte gå till i thrillers utan det finns naturligtvis någon som vill honom – och därmed hans närmaste – mycket illa.
BJÖRN ENMAN