Krönika av JEAN BOLINDER
Kockprogrammen i TV är alltid spännande och drar många tittare. Särskilt när kockarna får tävla mot varandra och har en sträng jury som bedömer. En ganska ung deltagare sliter hårt med sin fågelrätt och många av tittarna håller säkert tummarna för att han ska lyckas. Han ser ju så trevlig ut. Riktigt snygg.
Till sist är rätten färdig och bärs fram till juryn som smakar och vars ansiktsuttryck försätter både den tävlande och tevepubliken i stor spänning.
Hur ska det gå? Ska killen bli berömd och firad och anställd på någon av Stockholms guldkrogar?
Men nej! Den stränge och fruktade Mästerkocken ser inte nöjd ut. Han grinar rent av illa. Delger viskande sina jurykolleger något negativt som får dem att smaka en gång till och sedan också grina illa. En av dem skakar rent av på huvudet!
Den tävlande tycks först oroad men blir sedan förtvivlad. Något verkar vara fel!
– För mycket curry, kraxar Mästaren. Det ska bara vara en lätt sky av curry. Det här är som när husmödrar förstörde söndagsmiddagen förr i tiden. En stackars kyckling som i det närmaste är curryförgiftad!
– Din fågelrätt är mer eller mindre oätbar!
Hans medsittare i juryn nickar instämmande. Mästaren har så rätt. Den unge klåparen har gjort bort sig. Totalt!
I en av Kvällstidningarna kan man nästa dag läsa att den misslyckade kockaspiranten fått ett nervsammanbrott.
Den magra lilla flickan kryper på alla fyra fram på den väldiga sophögen. Hennes stora näsborrar vädrar ivrigt. Feta råttor förpassar sig ur hennes väg. En hungrig fågel hugger med näbben. Det luktar allmänt illa.
När hon klättrar över en möglig madrass får hon syn på en hög med råttor som slåss om något de hittat. Hon griper en käpp som nog tillhört en sopkvast och ger sig på råttorna. Slår argt och snabbt i högen av grå kroppar.
Ett par råttor dödas och de andra drar sig motvilligt tillbaka. Ett stort exemplar stirrar hatiskt mot henne och visar gula betar. Hon slår efter det aggressiva djuret och det drar sig motvilligt undan.
Råttorna har hittat en hög med slängda hamburgare, kanske är de överblivna från någon hamburgerbar. Flickan samlar ihop så mycket hon kan i sitt förkläde och skyndar sig ner till en svacka där hennes familj har sitt basläger i en sönderrostad buss.
Ingen säger något särskilt om fyndet men föräldrar, syskon och ett par kusiner kastar sig hungrigt över maten. För en gångs skull får de äta sig proppmätta.
En trio spelar lätt underhållningsmusik, lite jazz och mycket städad rock. Glada och förväntansfulla ungdomar slår sig ner vid borden, smuttar på kylda drinkar och äter popcorn och ostbågar medan de beställer. Kypare i vita jackor skyndar ut till köket, ivriga att komma tillbaka med den beställda maten så fort som möjligt.
Utanför de stora glasfönstren glittrar Medelhavet i kvällssolen, en amerikansk lyxjakt glider sakta förbi och uppe på himlen knattrar ett rött, dubbelvingat flygplan.
En skäggig och ganska illa klädd karl kommer in från strandterrassen och går dröjande mellan borden. Hovmästaren får syn på honom, pekar och skriker gällt. Det strömmar nu till en hel hord restaurangpersonal. Den skäggige ser sig om åt alla håll, sticker så högerhanden under sin skjorta och drar till.
Det blixtrar och dånar. Skäggmannan flyger i bitar och runt honom dödas gäster och personal utan åtskillnad.
Enligt vad massmedia rapporterar dör 22 människor. Ett av offren är självmordsbombaren.
– Vi kommer som turister. Det ger de vänliga människorna här stora inkomster, säger en överlevande svensk i TV samma kväll. De här galningarna som spänger sig själva i luften förstör både för befolkningen som lever på turismen och oss som kommer hit … Vi är ju totalt oskyldiga! Jag skulle vilja veta vad vi gjort för ont!
Han gör en uppgiven gest med armarna och bilden tonar över i studion.