Av Val McDermid
The Vanishing Point 2012
Översättning Lena Karlin
Alfabeta 2013
ISBN 978-91-501-1526-0, inb, 416 sid
De senaste åren har jag läst flera spänningsböcker som börjar på likartade sätt: ett barn försvinner. Och sedan blir det allt värre.
Här i denna thriller, som int ingår i någon av McDermids serier, är det en engelsk dam, blivande adoptivförälder till en femårig gosse, som på Chicagos flygplats tas åt sidan för säkerhetskontroll. Hon är van, hon har skadat benet och skruvarna ger alltid utslag. Gossen väntar och vaktar deras grejer när hon ser hur en man, klädd som en säkerhetsvakt talar med pojken och för bort honom, helt lugnt. När hon börjar ropa på hjälp och springer efter stoppas hon av säkerhetsvakter när hon lämnar visiteringsbåset.
Hon bedövas med elpistol och först senare, alltför sent, kommer en FBI-agent som fattar vad som hänt. Men då har mannen och pojken redan lämnat flygplatsen.
Det är inledningen. Sedan är nästan hela boken kvinnans vittnesmål, hela bakgrunden till vem hon är och vem pojken är. Kvinnan är professionell spökskrivare, och har skrivit en dokusåpas bok till sitt barn när hon får veta att hon är gravid. Och gossen är alltså barnet.
En oväntad vänskap utvecklas mellan kändisen och spökskrivaren, mer än bara den professionella kontakten. Pojkens far är knarkande dj. Han dör i en överdos, lite senare dör mamman i cancer. Hon har blivit rik, men spökskrivaren får inte ärva men får ansvaret för barnet.
Så vad är motivet bakom bortförandet av pojken? Han har faktiskt själv inte någon förmögenhet, släktingarna är inte intresserade. Men kan det vara den fd pojkvännen till spökskrivaren, en man med kontrollbehov? Det mesta pekar i den vägen.
Större delen av boken är som en memoar och biografi över en oväntad vänskap. Inte vanlig thrillermetod, det lunkar på för att illustrera hur obegripligt det skedda är. Visst finns här dramatik, men på en personlig nivå.
Det är ändå spännande. Så som upplägget är måste det ju sluta lyckligt med att pojken hittas välbehållen. Eller?
Så här måste jag sluta, för upplösningarna, i flera steg, ska absolut inte avslöjas. Ge inte upp i mitten när ni undrar vart thrillerdelen tagit vägen.
LEIF-RUNE STRANDELL