Av Eve Chase
Black Rabbit Hall, 2015
Översatt av Helen Ljungmark
Printz Publishing, 2015
ISBN 978-91-87343-70-4, 373 sidor
Pencraw Hall som kärleksfullt kallas Black Rabbit Hall, det gamla, vackra men rätt förfallna godset i Cornwall, är den verkliga huvudsaken i denna debutroman av Eve Chase, övriga personager för ursäkta. I en kåk där ingen bekymrar sig om att alla klockor går fel står tiden nästan still. Fast tiden är sent 60-tal och dessutom tre årtionden senare. På 60-talet tillbringar familjen Alton – föräldrarna Hugo och Nancy, tvillingarna Amber och Tony, brodern Barney och lillasyster Kitty – underbart lata sommardagar där för att komma undan det hektiska livet i London.
Men säg den lycka som varar beständigt. En stormig eftermiddag slår plötsligt den första tragedin till, döden hälsar på och ingenting blir som förut.
Trettio år senare dyker Lorna och hennes fästman Jon upp i trakten. De är på jakt efter ett passande ställe att hålla sitt bröllop och Lorna faller pladask för det nergångna, ensliga huset. På något oförklarligt sätt känner hon samhörighet med platsen och ger sig själv uppdraget att ta reda på allt hon kan om huset och barnen Altons öde.
Engelska skribenter har hittat samband mellan Black Rabbit Hall och Dame Daphne du Mauriers Manderley i klassikern Rebecca och helt fel är nog inte detta. Men Eve Chase är en begåvad och annorlunda författare än Du Maurier (1907–1989) och trots vissa paralleller är de två berättelserna helt olika. Hennes beskrivning av Lornas smått maniska besatthet att luska ut vad som hänt med de rödhåriga vildbasare som stryker omkring på landsbygden fångar verkligen läsarens intresse. Och hur hör hon ihop med de gamla händelserna?
Chases sätt att binda ihop det gamla med det senare, hennes sätt att porträttera sina gestalter , deras inbördes relationer och miljön gör det också lätt att förstå dem som hittar likheter med den omåttligt populära TV-serien Downton Abbey. Det har verkligen varit ett stort nöje att läsa den alltmer spännande boken.
BARBRO LINDBORG