Av Sandra Gustafsson
Hoi Förlag, 2015
ISBN 9789175579993, inbunden, 165 sidor
Sandra Gustafssons böcker är svåra att läsa. Kanske bra då att de sällan är långa, tvärtom. Men en kort bok betyder inte sämre kvalitet. Tvärtom där också. Hennes böcker handlar nästan alltid om relationer, mångfacetterade och mörka sådana. Ofta avslutar man läsandet med ett tomrum i kroppen, helt utan hopp.
Så är det här också. Alice och Jonathan är lyckliga. De har fått ett barn som de längtat efter, sonen Liam. Men åren går och de märker efter hand att han inte är som andra. Han håller sig för själv och har inga kamrater. Han beter sig mer och mer underligt.
De får reda på att Liam är allvarligt sjuk. Det finns enligt läkarna en liten chans att han kan medicineras för att i alla fall få ett drägligt liv. Jonathan vill gärna prova det alternativet, men Alice sätter sig emot. Hon litar på sin egen förmåga att hjälpa sin son.
Det utmynnar i en konflikt mellan Alice och Jonathan. De tappar sin förmåga att komma överens och fjärmar sig från varandra. Mamman tar sitt barn och åker iväg till okänd ort, medan Jonathan gör allt för att hitta dem.
Läsaren får följa dem var för sig, allra mest Alice kamp för att ordna ett tillräckligt bra liv för sig själv och Liam tillsammans. Det får hon allvarliga problem att förverkliga, allt medan Jonathan till synes förgäves söker efter dem båda.
Sandra Gustafsson lyckas med att trissa upp en enorm spänning kring det relativt enkla, men tragiska, skeendet. Som läsare vill man hjälpa till, även om det naturligtvis inte tjänar något till.
Författarens tidigare böcker har varit lika svarta. Hon debuterade med den mycket kritikerrosade självbiografiska boken Maskrosungen (2006). Det har blivit ytterligare två romaner förutom denna: Svedd (2010) och Gå om intet (2014). Hon är fantastiskt bra på att beskriva komplicerade familjesituationer och att skriva om nattsvarta öden. Det är med lite ångestladdad förtjusning man läser hennes böcker.
NISSE SCHERMAN