Av Jo Nesbø
Mere blod, 2015
Översättning Per Olaisen
Piratförlaget, 2015
ISBN 978-91-642-0456-1, inbunden, 280 sidor
En främling stiger av bussen, en hitman på flykt undan storstadens undre värld. Plötsligt har han hamnat i tillvarons utmarker. Ett kargt landskap fyllt med människor som lever nära elementen och tyr sig till en svavelosande predikant. Och en urbefolkning med egna gudar och överlevnadsstrategier.
Nej, Jo Nesbø har inte skrivit en riktig westernroman.
Främlingen har flytt för sitt liv från en hänsynslös knarkkung i 1970-talets Oslo, där han varit för feg för att fullfölja de mord som beställts av honom. Han hamnar i den norska finnmarken, längst upp på den skandinaviska halvön, bland laestadianer och samer. Självklart finns där en vacker kvinna, Lea, som bara väntar på att befrias från sitt privata helvete, där hon och den tioårige sonen Knut misshandlas av husets herre.
Förföljarna från Oslo närmar sig och främlingen – som kallar sig Ulf – gör sig beredd på slutstriden.
Exakt den här berättelsen har kanske inte förekommit tidigare, men Nesbø använder så många igenkänningstecken från filmer, romaner och tv-serier att det hela tiden känns som att man nästan har tagit del av den förut.
Men han gör det bra. Romanen är effektivt berättad med täta växlingar mellan dramatik, komik och romantik. Det kärvt sentimentala tonfall som hör till westerngenren passar Nesbø, som verkar ha haft roligt när han skrev Midnattssol. Några onödiga bibliska paralleller får man ta på köpet.
Kanske är romanen en mellanbok i raden av deckare som gjort författaren känd (enligt förlagstexten är han världens mest läste författare just nu!?), men nog är den förförisk i sin robusta och lite daterade machostil.
PÄR ALEXANDERSSON