Av Peter Robinson
Abattoir Blues, 2014
Översatt av Jan Malmsjö
Forum, 2015
ISBN 978-91-37-14485-6, 389 sidor
Jag har alltid varit svag för Robinsons deckare, älskat hans rena språk, utmärkta människobeskrivning och inte minst de intriger han spunnit runt kriminalkommissarie Alan Banks, huvudpersonen i drygt ett tjog av hans romaner. Jag är inte ensam om den inställningen, Svenska deckarakademin har gett honom pris två gånger. Efter att ha läst denna – som faktiskt är betydligt blodigare än hans texter brukar vara – är jag ännu svagare. Förklaringen till blodet är att ett slakteri har stor betydelse för handlingen. Om Deckarakademin ger honom pris för tredje gången förvånas jag icke.
Historien börjar med en stulen traktor, ett brott som egentligen inte hör hemma inom den grupp Banks leder i engelska North Yorkshire men som de ändå får ta sig an. Man misstänker en liga som tydligen är specialister på att stjäla jordbruksmaskiner och det hettar till när man hittar blodspår i en nedbränd husvagn som tillhör den ene av två unga män som mystiskt försvunnit. När man också hittar blod i en sedan Andra världskriget övergiven hangar förbryllas polisen ytterligare.
Man får följa teamets sökande efter de försvunna pojkarna. Bonden som ägde den saknade traktorn talar om en grannpojke som kan vara skyldig men när poliserna försöker hitta honom visar det sig att också han är förvunnen. Så inträffar en trafikolycka som leder Alan Banks mot en gruvlig historia där ett slakteri av många i trakten ställs i fokus och han själv riskerar att utsättas för livsfara.
Alan Banks är i sig en intressant person. Robinson brukar intressera sig för hans inre liv, hans kärlek till musiken (Originaltiteln Abattoir Blues – Slakthus blues – kommer från en låt inspelad av australiensarna Nick Cave and the Bad Seeds, men kan enligt uppslagsboken också vara ett uttryck för det missmod man känner iför den moderna världen) och lite om oförmågan denne jordnära person har att se sina egna brister. Men här är beskrivningarna av hans privatliv ganska få.
Den som gillar dåliga vitsar får sitt lystmäte när Robinson släpper fram den misslynta polisen Dougal Wilson. Hennes motsats är i så fall den blyga och lite klumpiga Winsome Jackman. Peter Robinsons lek med Banks relationer till sina underlydande ger berättelsen extra krydda. Det är få av hans personer som är statiska. Inte heller historien som helhet. Slutkapitlen höll mig på helspänn och jag såg till att ha lyset tänt i hela huset.
Peter Robinson föddes 1950 i Yorkshire, England men delar numera sin tid mellan Toronto i Kanada och Richmond i norra Yorkshire. Hans berättelser utspelar sig huvudsakligen i England och böckerna har översatts till 19 språk. Flera av hans kriminalromaner är prisbelönta.
PER MAGNUSSON
Peter Robinson. Foto Caroline Andersson