Av Peter Høeg
Effekten af Susan, 2014
Översatt av Ninni Holmqvist
Norstedts, 2015
ISBN 978-91-1-306658-5, 341 sidor
Man ska nog inte se Lisbeth Salanderinflytandet överallt, men nog är det lite märkligt att det dykt upp så många kvinnliga huvudpersoner med speciella egenskaper på sistone. Men om man ska vara ärlig var nog Peter Høeg först med en sådan hjältinna i Fröken Smillas känsla för snö. Stieg Larsson kom tvåa (eller nåt) utan att man därför kan kalla honom epigon. Høegs nya huvudperson Susan är en frifräsande superhjältetjej med förmågan att göra de människor hon träffar på absolut ärliga – en riskabel egenskap. Att hon dessutom är inplacerad i en skruvad intrig med otroliga personer och händelser där bovarna är som klippta ur gamla exemplar av Stålmannen eller Läderlappen och de goda samtliga tycks rösta på vänstern.
Det är tur att Høeg är en uppenbart skicklig stilist, i någon annans händer skulle man inte tro på historien annat än som en parodi. Han vet hur man stoppar millimetern före avgrunden. En del av det som tänks och sägs i boken låter som vetenskaplig rappakalja men om man tänker till ännu en vända får man det att verka vettigt. Det är en konst att trolla med orden.
Huvudperson är den världskända fysikern Susan Svendsen som tillsammans med sin familj hamnar i en konspirationshistoria som tycks emanera från personer i den danska statsapparaten. Mystiska dödsfall inträffar i kretsen av den framtidskommission som varit så duktiga på att förutse omvälvande världshändelser. Ska man tro deras spådomar har inte Europa en särskilt lysande tid att blicka fram emot. Man kan nog se boken som civilisationskritik men eftersom Susans förmåga att få människor att öppna sig och tala sanning hela tiden kväver fnissen över det utflippade alla funderingar om vårt ruskiga öde. Som gammal njutande nörd av äldre deckarfilmer uppskattar jag naturligtvis dessutom storyns häftiga och dräpande repliker liksom de cliffhangers som tvingar läsaren att vända blad.
Jag såg i TV att Peter Høeg protesterade mot att boken kallats en äventyrsroman, vilket kanske är ett bevis för tesen att författare inte alltid begriper vad de själva skrivit.
PER MAGNUSSON