I urval och översättning samt med kommentarer av John-Henri Holmberg
Heidi Förlag, 2015
ISBN 978-91-981239-2-9, 411 sidor
Det är kanske att svära i kyrkan men jag tyckte att det intressantaste i denna intressanta volym är det gamla redaktionella materialet, där man kan läsa utgivarnas förhoppningar på framtiden, parat med populärvetenskapliga artiklar.
Därmed inte sagt att novellerna av bekanta och obekanta författare och övriga texter är ointressanta. Det är de inte. För ganska länge sedan fick jag på ett antikvariat tag på gamla exemplar av Häpna! och den senare publikationen Galaxy och läste dessa oavbrutet under några sommardagar så många av novellisternas alster var jag redan bekant med.
Och de är inte kattskit precis, dessa novellister som läsarna fick stifta bekantskap med från 1954 då Häpna! kom med sitt första nummer fram till tidskriftens sista år 1966. Det var stora internationella namn som Poul Anderson (1926–2001), Ray Bradbury (1920–2012), Arthur C. Clarke (1917–2008), Avram Davidson (1923–1993), Jack Finney (1911–1995), Robert Sheckley (1928–2005), John Wyndham (1903–1969) och många fler. Men redaktionen såg också till att svenska sf-författare som Dénis Lindbohm (1927–2005), Sture Lönnerstrand (1919–1999) och Bertil Mårtensson (född 1945) fick visa framfötterna. Och en poet – Elsa Grave (1918–2003) – vars dikt Måne publicerades i tidskriften. Där recenserades också böcker inom genren. Huvudrecensent, ifall man får kalla honom det, var den egensinnige (författarens epitet) , Roland Adlerberth (1923–1993).
John-Henri Holmberg ger en exposé över tiden och samhällsklimatet under det 50-tal då tidskriften först såg dagens ljus, en epok då man kunde se TV på vissa restauranger, varuhus och biografsalonger, många år innan bildlådan blev allmängods och ett statligt monopol.
Det var goda tider med stark framtidstro och tekniken skulle ett drygt decennium senare placera folk på månen. Men där, och på en massa andra planeter i fjärran galaxer, fanns de redan 1954. I Häpna!
ÅSA PETTERSSON