Av Magnus Alkarp
Historiska Media 2013
ISBN 9789186297725, inb, 253 sid
Uppståndelsen blev stor när svenska nazister samlades till ett offentligt möte i Gamla Uppsala annandag påsk 1943. Inne i universitetsstaden fick de inte ha öppna sammankomster, men det blev ändå våldsamt när nazisterna kom resande för att tillbringa ett par dygn bland norska flyktingar och inhemska demokrater av olika partikulörer. Enstaka lokala polismän med nazistiska sympatier bidrog till blodspillan.
Inför mötet i Gamla Uppsala, som blev möjligt genom kyrkoherden på orten och den lokale landsfogden, hade en stor grupp Uppsalabor samlats för att markera sin avsky. Situationen gick snabbt över styr. Med dragna sablar högg den inkallade statliga polisen in bland mötesmotståndarna. Blodet, skräcken och ilskan fångades av på bild av pressen, som garanterade att händelserna inte kunde passera i det tysta.
Med åren har väl glömskan ändå börjat breda ut sig likt gräset på Uppsala högar. En som inte finner sig i det är författaren och arkeologen Magnus Alkarp. Han har varit med om att skriva en teaterpjäs om händelserna, och nu ger han en detaljerad och inlevelsefull bild av dem i bokform.
För ovanlighetens skull får den antinazistiska opinionen i Sverige stort utrymme. Alkarp berättar om att den hade fäste både i säkerhetstjänsten och hos polismästaren i Uppsala. Men han skildrar också hur mer eller mindre nazianstuckna poliser och jurister försökte vältra över ansvaret för den på alla sätt misslyckade insatsen i Gamla Uppsala på en ung kvinna som flytt från det ockuperade Norge.
Alkarps täta och välskrivna bok är en utmärkt påminnelse om det komplexa, sjaskiga och ibland stillsamt heroiska spelet om demokratin i ett Sverige som hukade i andra världskrigets skugga.
Ändå gör den mig lite förvirrad. Stilen är sakligt dokumentär, texten är full av uppgifter från källor som noga redovisas. Samtidigt slår författaren tydligt vakt om sin rätt till skönlitterär gestaltning och skriver att han fyllt ut en del luckor i källmaterialet. Av och till under läsningen undrar jag vilka luckor det handlar om och vad som säkert hänt i den mycket övertygande berättelsen.
PÄR ALEXANDERSSON
Magnus Alkarp. Foto Johanna Jeansson